Jag har läst boken El Choco – Svensken i Bolivias mest ökända fängelse. Skriven av jornalisten Markus Lutteman, tillsammans med Jonas Andersson. Han som boken handlar om.
Boken har en rätt simpel handling. Hur Jonas försatt sig i skiten genom att smuggla kokain för att bli skuldfri men det lyckas inte speciellt bra.
Boken börjar med hur Jonas förs till sin cell av en vakt. Dörren till cellen öppnades och Markus Lutteman beskriver känslan som Jonas kände helt obeskrivligt bra! Jag tycker att Markus har lyckats riktigt bra med sina miljöbeskrivningar. Fast det var säkert med lätthet han kunde beskriva känslorna. Eftersom att på ett sådant fängelse finns det mycket man kan beskriva genomgående. Men han gör det, som sagt, på ett riktigt bra sätt. Vilket är ytterst viktigt att kunna göra när man skriver en bok. Det får läsaren att känna sig levande, att man kan själv få bilder i huvudet hur det ser ut i fängelset. Man får även följa Jonas resa i fängelset när han gifter sig, får en son och tills han blir frigiven. En unik berättelse!
När jag läste boken och såg bilderna som fanns med så fick jag en skrämmande känsla, blandad med en tesked förvånande. På en av sidorna så får man se en bild på ett torg eller någon sorts rastgård. Men i själva verket är det en huvudgård i fängelset San Pedro. Där smugglare, mördare och pedofiler går runt och pratar med varandra. De lever i en sorts symbios. Riktigt kusligt. Vakterna beskrivs som genomkorrumperade så de bryr sig inte ett skvatt om vad fångarna diskuterar eller gör.
Att Markus ens vågar besöka ett sådant fängelse där fångarna får göra ungefär vad de vill är, tycker jag både dumstridigt men även riktigt fränt. Måste vara en suverän känsla. Turister är inte ens välkomna i fängelset men genom lättmutade vakter fick han tillgång till fängelset och Jonas.
På så sätt ger Markus oss vanliga Svenssons en inblick i en svensk fånges vardag på ett av de mest ökända fängelser i Bolivia. Jag blev imponerad över hur mycket det finns i och pågår i fängelset. Markus skriver med en lätthet vilket gör det boken lättförstådd och ibland får man nästan känslan av att man själv är där.
Kan man ha samma krav på sanning, källkritik och etik? Ja, det tror jag. I en sådan här typ av bok där journalisten, i detta fall Markus får vara så närgången och närvarande i fängelset så tror jag att allt är sanning. Jag tror inte han skulle vinna något på att ljuga. Man kan nästan säga att bilderna som finns med i boken talar som bevis om det han skriver.
Boken är en biografi och lite inslag av en roman. Man får även läsa lite om landets historia och politik vilket han blandar in på ett bra sätt. Jag är annars inte jätteintresserad av politik men jag tycker att det var intressant i denna boken.
Källorna och listorna på de som intervjuades bidrar även till att boken talar sanning. Man får se hur Markus Lutteman gått till väga för att skriva boken. New Journalism funkar hur bra som helst för att skriva och förmedla ett sådant budskap. Roman berättandet gör det mycket intressantare att läsa och man kan hänga med utan problem. Dock får man väl kanske ha lite mer uppsikt eftersom att det gör att författaren kan dra i stråt lite längre. Men tack vare källorna och listorna över de intervjuade så känner jag att jag kan lita på det som står.
Jag får känslan av att Markus verkligen har fångat ungefär allt som man kan i ett fängelse. Att han har dokumenterat allt han sett och hört.
På ett ställe skriver han som text till bilden ”Under Coca-Colaskylten till vänster om kyrkan ligger ingången till en korridor dit många pedofiler släpas för att bli brutalt misshandlade”. När jag läste den meningen fick jag upp en bild på hur en person släpas, skrikande och halvt ihjälslagen genom korridoren för att ytligare bli brutalt misshandlad.
Man får en inblick i en verklighet som man inte trodde existerade. Jag gillar epilogen på slutet där man kan läsa hur det gick för en del av fångarna som nämns i boken. Riktigt intressant och fungerar utmärkt som sista läsning. Jag vill hylla bilderna som finns med. Bidrar verkligen till att man får en helhet av läsningen och det hjälper även till att det blir lättare att bygga upp egna bilder om det som skrivs.
Boken var en av de bästa jag läst. Kan verkligen rekommendera den till kurskamraterna.
